Ni har säkert sett den här bilden förr. Den har cirkulerat på nätet nu ett tag.
Jag hade inte tänkt skriva nåt om den. Men till slut kunde jag inte låta bli. Den gör mig helt enkelt för arg.
Jag kan inte förstå hur man som normalt funtad person kan ta en bild i en sån här situation. Inser inte folk att det finns nåt som heter anständighet? Jag misstänker att det försvunnit på sistone. Så som folk uppför sig nu för tiden verkar det som om alla sätter sig själv främst. På andra plats hamnar familjen. Kanske. Sen kommer vänner. Kanske. Sen hamnar inget. Sen inget. Sen kanske övriga mänskligheten på bortåt sextioåttonde plats i medvetandet. Så långt bak i ledet tänker ingen. Inte ens jag i ärlighetens namn. Det är där problemet ligger. Så länge man bara bryr sig om sig själv och knappt nåt annat ser man inga problem med att ta bilder som den här och liknande. Trots att man gång på gång uppmanats att låta bli så finns det alltid nån som ändå gör det. "Varför ska inte jag få fota det här?" "Tänk på alla klick och gillningar jag kommer få!" "Kanske Aftonbladet betalar mig några tusen för att få publicera bilden i tidningen?" Visst inser ni att det måste få ett slut? Att folk skulle få sig en örfil ibland? Att få sig en rejäl åthutning?
Men det räcker väl inte. Misstänker jag åtminstone. Böter kanske skulle fungera. Bankkontot verkar ha tagit samvetets plats på sistone. Att få ogillande på sociala medier kanske fungerar också. Men man kan ju å andra sidan enkelt blocka alla man hyser det svagaste agg emot. Då slipper man ju ta tag i allt obehagligt. Då slipper man ju bli ifrågasatt. Att sen vänkretsen kanske minskar och försvinner i en liten knappt hörbar knäpp bryr man sig väl inte om då. Det finns ju så många andra på nätet att ty sig till. Har man rätt jobb nu för tiden behöver man ju aldrig se en endaste människa på riktigt heller. Varför ska man då bry sig om folk i sin närhet?
Kanske vi skulle återgå till feodala samhällen utan el och avlopp. Alla rör sig kring varandra som flugor på ett lik kastat bredvid vägen. Då måste man se till att man tar hand om sina relationer. Annars blir man kanske så småningom det där liket bredvid vägen som ingen bryr sig om.
Jag kan inte förstå hur man som normalt funtad person kan ta en bild i en sån här situation. Inser inte folk att det finns nåt som heter anständighet? Jag misstänker att det försvunnit på sistone. Så som folk uppför sig nu för tiden verkar det som om alla sätter sig själv främst. På andra plats hamnar familjen. Kanske. Sen kommer vänner. Kanske. Sen hamnar inget. Sen inget. Sen kanske övriga mänskligheten på bortåt sextioåttonde plats i medvetandet. Så långt bak i ledet tänker ingen. Inte ens jag i ärlighetens namn. Det är där problemet ligger. Så länge man bara bryr sig om sig själv och knappt nåt annat ser man inga problem med att ta bilder som den här och liknande. Trots att man gång på gång uppmanats att låta bli så finns det alltid nån som ändå gör det. "Varför ska inte jag få fota det här?" "Tänk på alla klick och gillningar jag kommer få!" "Kanske Aftonbladet betalar mig några tusen för att få publicera bilden i tidningen?" Visst inser ni att det måste få ett slut? Att folk skulle få sig en örfil ibland? Att få sig en rejäl åthutning?
Men det räcker väl inte. Misstänker jag åtminstone. Böter kanske skulle fungera. Bankkontot verkar ha tagit samvetets plats på sistone. Att få ogillande på sociala medier kanske fungerar också. Men man kan ju å andra sidan enkelt blocka alla man hyser det svagaste agg emot. Då slipper man ju ta tag i allt obehagligt. Då slipper man ju bli ifrågasatt. Att sen vänkretsen kanske minskar och försvinner i en liten knappt hörbar knäpp bryr man sig väl inte om då. Det finns ju så många andra på nätet att ty sig till. Har man rätt jobb nu för tiden behöver man ju aldrig se en endaste människa på riktigt heller. Varför ska man då bry sig om folk i sin närhet?
Kanske vi skulle återgå till feodala samhällen utan el och avlopp. Alla rör sig kring varandra som flugor på ett lik kastat bredvid vägen. Då måste man se till att man tar hand om sina relationer. Annars blir man kanske så småningom det där liket bredvid vägen som ingen bryr sig om.